Vissa mornar är hur sanslöst roliga som helst, sen krävs ju en dos av min något speciella humor och ett synnerligen rörligt intellekt.

Denna morgon visar det sig att kattmaten är slut, ja okej då, det fanns 3 kulor kvar i botten på burken. Men har man 4 katter...alltså 3 katter och en hund som tror han är katt, så är detta katt-astrof. Det kan ju vem som helst räkna ut. Husse hade ju tänkt köpa kattmat igår men lika rörligt som mitt intellekt är, lika rörigt är hans planeringssinne.

Summa av gårdagens dåliga planering var alltså att de tre katterna var utan mat, Cujo var det ju ingen fara med, frolic:arna avsedda för stora hundar som han älskar med själ och hjärta finns det gott om, dem skäller han ut en i taget innan han äter dem...kan bli ett fasligt liv innan han är mätt. Men, vi ska inte glömma att Cujo i mångt och mycket tror han är en katt.

Jag kallar dem "de fyras gäng", ett mycket passande namn på mina tre helflänga katter och katt/hunden Cujo. Samlingsnamnet "de fyras gäng" har jag snott av författaren Ylva Wallström som skrivit boken Aloysius, en bok om hennes katt som förmodligen är världens galnaste och raraste katt i världen. Jag har läst boken många gånger och läser den nu kapitel för kapitel för min dotter. Jag rekommenderar den varmt för alla kattälskare, speciellt er med en katt av rasen Maine Coon som jag starkt misstänker att Aloysius är. Men en varning dock, det krävas många näsdukar för man skrattar så man gråter och ibland blir skratten så hysteriska att man ramlar ner under bordet. Som sagt, en bok man bara inte får missa.

Men, nu till mina fyra gängmedlemmar. Ingen mat hade vi imorse, vad göra?!? Nu är goda råd dyra för att lösa situationen åtminstone tilfälligt. AHA...en burk tonfisk i skåpet...där har vi räddningen som dock kräva viss planering då en av dem, Spöket, utan ett uns av förstånd kan han trycka i sig hela burken själv, spy upp allt och fortsätta till nästa burk. Det är stark bulimivarning på den katten. Tingeling är alltid med de fyras gäng när det vankar tonfisk, hon vrålar, morrar och jamar om vartannat fast egentligen när det kommer till kritan tar hon bara några tuggor och låter sig nöjas. Verkar som det handlar mer om den sociala grejjen för henne.

Nykomlingen Fisen, ja han gör skäl för sitt namn varje kväll runt klockan 23 väntar en tjusig present i sandlådan som förmodligen luktar ända upp till haparanda. Han har inte riktigt hajjat grejjen med tonfisken. När alla härjar runt husse som öppnar och fördelar burken så springer han mot matte som sitter redo med kameran för att dokumentera cirkusen. Det är mycket kärlek i den katten. Faktum är att jag har aldrig sett en katt ha sängkammarögon. Men en gosig Fis, får ögonen alldels simmiga och smala när han vill gosa. Han använder även tricket när han skall skälla ut matte, oftast pga nåt hon inte gjort, då kommer han med sina simmiga sängkammarögon och låter sin kind smeka min samtidigt som han lägger av ett vrål i mitt öra som förmodligen är orsaken till att jag snart är döv. Han är för go!!!

Med tanke på att Spöket äter upp en hel burk tonfisk på 1 sekund och lämnar inget till de andra så delade vi upp allt i 4 skålar, en för Spöket som blev instängd i köket, en för Cujo som blev instängd med sin skål i sovrummet och sen fick TIngeling och Fisen sina skålar en bit ifrån varann i vardagsrummet. VIsar sig till min förvåning att Tinglan knappt rörde sin skål.

När de fyras gäng ätit upp och verkar nöjda så öppnar vi alla dörrar och placerar alla 4 skålar i köket och lät dem härja fritt med vad som fanns kvar. DÅ åt hon, Tinglan är en sällskapsätare...ja jösses. Men hon fick naturligtvis inte en chans för spöket slukade hela rasket och nu väntar jag bara på att spyan ska komma. Fisen var hursomhelst mest intresserad av sällskapet än av tonfisken och gosiga matte som fotade. Vad vore väl en lördagsmorgon utan hungriga katter? Förmodligen hur tråkig som helst!!!

Vill du se bilderna i fullformat kan du hitta dem här